måste vi bara få berätta att gårdagen inte får gå obemärkt förbi. Vi måste skriva om den. Vi skulle till gymmet då, som vanligt. Tog bussen, gick av och gick över ett övergångsställe.
När vi var vid grinden så kom det en kille och ramlade ihop framför Fridas fötter. Blundade, men andades, läskigt!! Det kändes som om han bara ramlade ihop utan att det hördes, föll som en liten vante. Vi och en tant till försökte få kontakt med honom men han verkade inte höra eller, han mådde ju inte så bra.. så kom det andra och Carro frågade om man skulle ringa ambulans och då gjorde en tjej det på en gång. Då frågade dom var vi var någonstans - vilket var rätt lustigt. Vi stod nämnligen precis mellan två sjukhus (man kan se båda sjukhusen från platsen)
Sen gick vi till gymmet, Carro fick skruva lite i cyklarna som en hantverkare.. :D sen åkte vi bussen tillbaka igen: då höll vi på att fastna på bussen. Carro hade kommit på den "briljanta" idén att knyta fast Frida i en gul rem, aldrig förstått hur man gör förrän nu, men glömde såklart att knyta loss innan det var dags för avstigning.
Men som tur var kom vi av. Fast folk fick engagera sig som vanligt och hålla fast dörrarna för oss :P
När vi går mot hemmet så blinkar det en ambulans; vi kommer faktiskt inte fram utan får gå en omväg. Varför?
För det var någon som hade ramlat på en sten och låg ner, så ambulansen kom dit för att hämta honom. Den stod kvar ganska länge. Vi trodde att ambulanspersonalen kanske lyfta in honom men han bara låg där... han var kanske 25 eller 30. Den andra killen tidigare på dagen var kanske inte mer än 20 25.
Läskigt!